Byggnader på Friluftsmuseet Hallandsgården

På Galgberget i centrala Halmstad ligger Friluftsmuseet Hallandsgården, grundat 1925 och ett givet besöksmål för alla som vill uppleva gångna tider. Nedan kan du läsa lite om de olika byggnaderna och historien kring dem.

1. Eldsberga skolhus

Eldsberga skolhus kommer från Eldsberga socken, Halmstads kommun

Eldsberga skolhus uppfördes 1843, året efter riksdagens beslut om allmän folkskola. Huset är en av Sveriges äldsta bevarade folkskolebyggnader. Skolhuset var en gåva från A J Hammar, ägaren till Stjärnarps säteri. Som tack för att han också skänkte möbler och material fick han bestämma vem som skulle bli den förste läraren – valet föll på 21-årige Magnus Gren. Man fick en modern byggnad med ett klassrum och en rymlig lärarbostad. Taket var ursprungligen halmtäckt. Idag är klassrummet inrett enligt Lancaster-metoden som var vanlig runt 1850. Här finns sandbänk för skrivövningar och monitörscirklar där äldre elever, så kallade monitörer stod när de undervisade de yngre.

2. Väderkvarnen

Väderkvarnen kommer från Morups socken, Falkenbergs kommun.

Väderkvarnen är uppförd före 1841. Morups socken ligger ute på platta kusten där det var lämpligt att bygga väderkvarnar. Tolv stycken låg här som mest. Denna kvarn är äldst. Modellen med rörlig topp är holländsk. Bönderna i trakten betalade ägaren för att få sin säd mald till mjöl. Ägaren betalade en mjölnare att jobba i dammet och dånet från snurrande stenar och knakande trähjul. På 1930-talet bröts ursprungsvingarna i en storm, och inte förrän 1984 fick den nya vingar. I januaristormen ”Gudrun” 2005 knäcktes även dessa.

3. Hörsåsstugan

Hörsåsstugan med brygghus. kommer från början från Hörsås by, Getinge socken, Halmstads kommun.

Tio vagnar och en släde. Tre hästar, tre kor, två stutar och tre kalvar. Tio får och fem grisar. Bouppteckningen från 1850 berättar om en välmående gård på den halländska landsbygden. Hörsåsstugan är Hallandsgårdens äldsta hus, byggt i början av 1700 talet. Hustypen är känd sedan medeltiden.

Ryggåsstugan saknar direkta ytterdörrar och har bara ett fönster. Mot gavlarna är de så kallade häbbarena byggda, allt för att hålla själva stugan varm och spara bränsle. Och det behövdes sparas. Ved hämtades en mil bort i Fröllinge herrgård. I brygghuset bryggde man öl. I gamla tider brändes också brännvin och senare tvättades här kläder.

4. Marknadsbod

Marknadsboden kommer från Gunnarp socken, Falkenbergs kommun.

I Gunnarp hölls årligen marknader, från medeltiden fram till 1953. På marknadsplatsen byggdes bodar för de ditresta handlarna. När just denna bod byggdes vet man inte. Gamla bodar reparerades och nya bodar byggdes av äldre virke, men sannolikheten att den såg ut så här under det tidiga 1800-talet är stor. Marknaderna förr var inte enbart en plats för handel. De var en viktig social och festlig mötesplats där man bland annat fick chans att höra nyheter och nya visor.

5. Krafsagården

Krafsagården kommer ursprungligen från Olofstorp, Valinge socken, Varbergs kommun.

Den praktfulla Krafsagården var tillsammans med Hörsåsstugan Hallandsgårdens kärna vid öppnandet 1925. Den nordhalländska gården hade en gång hyst välbärgade lantbrukare. Men åren innan flytten till Hallandsgården hade rummen varit sädesmagasin och svinstia. Huset är byggt runt 1800 och hade en gång panel på timmerväggarna och ett utedass vid ena gaveln. Gäster på kaféet kan dock fortfarande få se Krafsagårdens forna prakt.

6. Uthus

Uthuset kommer från Haverdal, Harplinge socken, Halmstads kommun.

När Krafsagården hämtades till Hallandsgården var det enda kvarvarande uthuset i uselt skick. Istället hämtades ett annat uthus från Haverdal och byggdes om till två mindre med loge, stall, drängkammare, vagnslider och foderkammare. Interiören i stallet kommer sannolikt från ett tredje hus. Det berättas att uthusen är byggda av ilandflutet skeppsvirke vilket förklarar de många hålen.

7. Backstuga Måsared (nu Mossared)

Backstugan kommer från Drängsereds socken, Hylte kommun.

I denna stuga, byggd 1836 levde minst sex personer för 150 år sedan. Den lilla förstugan är tillbyggd efter ankomst till Hallandsgården, för att ge den något ofrivilliga hyresgästen Nelly bättre standard. Hon arbetade som förvaltare och sagogumma på order från sin forna arbetsgivare, direktör Wallberg. Stugan talar om fattigdom, men också om förmåga till överlevnad i ett knapert landskap.

8. Fornpark

Stenarna på marken i det sydöstra hörnet av Friluftsmuseet bär spår av mänsklig hand. Vi saknar fortfarande mycket kunskap om när många hällristningar kom till eller exakt vad de använts till. Den figurativa hällristningseran i Halland var under bronsåldern medan skålgropar finns daterade till både före och efter denna tid. Kanske har man slipat stenverktyg eller metallredskap i skårorna? Kanske var de en del av en religiös ceremoni? Det har till och med föreslagits att de kan ha använts i samband med astronomiska observationer. Den vackra malstenen är dock just ett redskap att mala mjöl i.

Malstenen och stenarna med skålgropar och sliprännor har tidigare varit placerade i parken vid Hallands Konstmuseum på Tollsgatan i Halmstad. Med anledning av museets om- och tillbyggnad flyttades de till Friluftsmuseet Hallandsgården i september 2017 där det sedan tidigare fanns en sten med slipskåror.

Längs Hallandsgårdens yttermur står också en samling milstenar. Förr stod de utställda vid större vägar där de markerade avstånd för de resande, precis som våra dagars vägskyltar.

9. Skvaltkvarn

Skvaltkvarnen kommer från Ebbared, Veinge socken, Laholms kommun.

En skvaltkvarn är byggd för att få kraft ur ett vattendrag med svagt flöde, som små bäckar och åar. Det liggande skovelhjulet (jämför med vattensågen) driver kvarnhjulen av sten för att mala säd till mjöl. Inne i vår kvarn hittar man bokstäverna BHS och OHS inristade tillsammans med årtalet 1886. Detta berättar för oss att den byggdes detta år av bröderna Bengt och Olof Hansson, som båda bodde på gården närmast Ebbared. Kvarnen köptes in redan 1917, och var den första byggnaden i det som blev Hallandsgården.

10. Vattensåg

Vattensågen kommer från Nedre Möllan, Vessigebro socken, Falkenbergs kommun.

När man samlade in och placerade gamla allmogebyggnader på friluftsmuseum lyckades man också få med den tidiga industrin. Vattensågen med sitt mekaniserade drivverk har en komplicerad och uppfinningsrik teknik. Den nickande sågen klyver brädor till plank samtidigt som den drar fram stocken mot klingan i lagom tempo. Vår såg är byggd någon gång mellan 1840 och 1850 och skulle, om det fanns vatten till hands, fortfarande kunna såga plank.

11. Linbastan

Linbastan kommer från Alabo, Torups socken, Hylte kommun.

Bastan är ett led i det långa och tidskrävande arbetet med att få linplantan omarbetad till textilier. Bastan hade en skorstenslös ugn som det eldades i dagen innan de rötade linkärvarna breddes ut för att torka. I huset torkades också den snarlika hampan. Bastan byggdes en bit ifrån boningshuset på grund av brandrisken. I svalen kunde man bråka, skäkta och häckla linet under tak, och därmed slippa skräp inomhus. Den som inte spann och vävde själv kunde skicka linet till ett väveri. Ett av de större låg i Oskarström. Redskap för linberedning finns att se i Hörsåsstugan på Friluftsmuseet.