Konstnärsbiografier Hallandsringen
Här kan du läsa mer om konstnärerna som var en del av konstnärsgruppen Hallandsringen.
Bernard Anderson (1898–1983)
Skulptör, född i Halmstad
Medlem i Hallandsringen från 1934
Bernard Anderson emigrerade som ung till USA där han arbetade som tegelbärare samtidigt som han studerade skulptur på kvällstid. Efter fortsatta studier vid Académie Julien och Académie Colarossi i Paris 1925 åkte han tillbaka till USA. Där anställdes han 1927 som lärare vid Saint Paul Art School. Efter några kortare besök i Sverige återvände han till Halmstad för gott. Här arbetade han med både fri skulptur och offentliga gestaltningar och mot slutet av sitt liv med nonfigurativ teckning.
Anderson arbetade i material som granit, trä, terrakotta, gips och tegel. I hans konst återkommer människokroppen, arbetet och vardagliga motiv. Skulpturerna präglas av ett starkt intresse för volym, rörelse och materialens uttryck. Vid sidan av utställningsverksamheten utförde han även reliefer och arkitekturnära konst i offentliga miljöer i Halland. Bland dessa kan nämnas reliefer på Halmstads rådhus tegelfasad och Laxbrunnen i Falkenberg, båda från 1938.
Iwan Broberg (1887–1975)
Målare, född i Söndrum
Medlem i Hallandsringen från 1936
Iwan Broberg arbetade som både sjöman och stenhuggare i Halmstad, Lysekil och utomlands innan han fullt ut kunde ägna sig åt konsten. Intresset för måleri väcktes tidigt och under 1920-talet deltog han i flera amatörutställningar i Halmstad tillsammans med bland andra Sven Jonson och Esaias Thorén, som senare kom att ingå i Halmstadgruppen. År 1930 flyttade Broberg till Göteborg för studier vid Valands målarskola och genomförde senare studieresor i Europa. Deltagandet i Hallandsringen var viktigt för honom trots att han var bosatt och verksam i Göteborg resten av sitt liv.
Hans måleri rör sig mellan kustlandskap, hamnmotiv, interiörer och stilleben. Motiven hämtades ofta från västkustens miljöer och från hamnar och kustorter i Halland och Göteborg. Bilderna kännetecknas av dämpade harmonier och ett mörkare, mustigt färgspråk där ljus och stämning spelar stor roll. Det är en känsloupplevelse, som snarare förmedlas genom färg, än en ren naturskildring.
Ansgarius Börjesson (1903–1990)
Målare, född i Hanhals
Medlem i Hallandsringen från 1934 till 1942
Ansgarius Börjesson utbildade sig vid Valands målarskola under Tor Bjurström och kom senare att räknas till Göteborgskoloristerna. Under 1920- och 30-talen reste han till Paris där han mötte det moderna europeiska måleriet. År 1931 samlade han vänner och studiekamrater till vad som kallats Hanhals-kolonin, en samlingspunkt för konstnärer som var aktiv fram till andra världskriget. Börjesson vacklade något över medlemskapet i Hallandsringen då han hade flera andra sammanslutningar han hörde till. Under andra världskriget blev det extra kämpigt för honom att verka som konstnär då han blev inkallad i beredskapstjänst.
Det halländska landskapet förblev centralt i hans konst. Kustlinjen, träden, havet och ljuset återkommer i målningar där färg och atmosfär spelar en viktig roll. Hans måleri rör sig mellan det förenklade och det stämningsfulla, ofta med motiv från Hanhals och den nordhalländska kusten.
Arvid Carlson (1895–1962)
Målare och skulptör, född i Getinge
Medlem i Hallandsringen från 1934
Arvid Carlson utbildade sig vid Slöjdföreningens skola i Göteborg och i Köpenhamn på 1910-talet. Efter första världskriget återupptog han sina studier vid Académie Moderne i Paris 1921–1922. Mötena med det moderna europeiska måleriet kom att påverka hans konstnärskap, samtidigt som han behöll ett starkt intresse för det figurativa och berättande måleriet. Han bosatte sig först i Halmstad och senare i Falkenberg där han fortsatte sitt konstnärskap.
Carlson arbetade med måleri, teckning och skulptur. Han målade landskap, porträtt, interiörer och figurscener där människan och vardagslivet ofta står i centrum. Motiven hämtades från både stadsmiljöer och landsbygden i Halland och strand- och badmotiv återkommer ofta i hans bilder. Hans måleri kännetecknas av ett noggrant återgivande av material, miljöer och ljus, där både hemmet och det halländska landskapet får stor betydelse. Vid sidan av sitt fria konstnärskap utförde han även offentliga uppdrag och muralmålningar.
Martin Larsson (1901–1982)
Målare, född i Halmstad
Medlem i Hallandsringen sedan 1944
Martin Larsson utbildade sig vid Valands målarskola under Tor Bjurström och fortsatte senare sina studier i Paris vid Académie Colarossi. Larsson genomförde flera resor i Europa och Nordafrika, något som kom att påverka hans motivvärld. Han kom att bosätta sig i Göteborg. Redan 1939 var han föreslagen till att bli medlem i Hallandsringen men på grund av kriget och lite missuppfattning om hans halländska tillhörighet fördröjdes hans medlemskap fram till jubileumsutställningen 1944, då gruppen firade 10 år.
Larsson arbetade med landskap, porträtt och stilleben i olja, akvarell och pastell. Hans måleri rör sig mellan realism och ett mer stämningsbaserat uttryck där ljus och färg får stor betydelse. Han fångade med ett expressivt penselarbete och djupa färgtoner landsbygdslivets stillsamma rytm. Motiven hämtades både från resor och från halländska miljöer och kustlandskap.
Eric Nilsson (1903–1982)
Skulptör, född i Harplinge
Medlem i Hallandsringen från 1934
Eric Nilsson växte upp i Harplinge där hans far drev snickerifabrik. Redan som barn började han snida figurer i trä och gjorde karikatyrteckningar. Han utbildade sig vid Slöjdföreningens skola i Göteborg och vid Maison Watteau i Paris 1928-1932. Efter sina studier återvände han till Harplinge där han byggde upp sin skulpturateljé.
Nilsson arbetade främst med träskulptur men också i sten, terrakotta och lergods. Han skapade både kyrkliga verk och offentliga gestaltningar där människor, religiösa motiv och lokala berättelser återkommer. Hans konst präglas av stilisering, ett starkt hantverkskunnande och en tydlig koppling till halländska miljöer och berättelser. Han eftersträvade att fånga en rytmisk rörelse i sina figurstudier. Vid sidan av skulpturen fortsatte Nilsson både teckna och måla akvareller, ofta på uppdrag och med ett personligt tilltal.
Thorild Olsson (1902–1973)
Målare, född i Göteborg
Medlem i Hallandsringen från 1934
Thorild Olsson utbildade sig vid Valands målarskola i Göteborg under Tor Bjurström och fortsatte senare sina studier i Paris vid Maison Watteau. Under slutet av 1920-talet genomförde han även flera studieresor i Europa, bland annat till Italien. Mötena med det europeiska måleriet kom att påverka hans konstnärskap. Tillsammans med bland andra Ansgarius Börjesson var han verksam i Hanhals-kolonin söder om Kungsbacka under 1930-talet, Thorild Olsson var under många år bosatt i Onsala.
Olsson arbetade främst med landskapsmåleri där motiven ofta hämtades från de nordhalländska och bohuslänska kustmiljöerna. Hamnar, hav, ljunghedar och fiskelägen återkommer i målningar där färg, rytm och förenklade former spelar en central roll. Hans måleri rör sig mellan det dekorativa och det stämningsfulla med tydliga färgfält och ett naturnära uttryck. Vid sidan av sitt fria konstnärskap utförde han även muralmålningar och offentliga uppdrag.
Erik Persson (1904–1990)
Målare, född i Varberg
Medlem i Hallandsringen från 1934
Erik Persson studerade under början av 1930-talet i Paris och reste även till Italien och Spanien. Mötena med det europeiska måleriet kom att påverka hans konst, där influenser från modernism och kubism ibland märks i former och kompositioner. Vid sidan av sitt konstnärskap arbetade han som köpman och bildäcksförsäljare i Varberg, där han blev känd under smeknamnet Ring-Pelle. Under andra världskriget blev hans kontakter i Frankrike betydelsefulla för flera av konstnärerna i Hallandsringen då han hjälpte till att få tag på konstmaterial som var svårt att få tag på i Sverige.
Persson målade porträtt, stilleben, kustlandskap och hamnmotiv, ofta med utgångspunkt i miljöerna kring Varberg och den halländska kusten. Samtidigt återkommer motiv från resor och Medelhavsländerna i hans bilder. Hans måleri rör sig mellan realism och ett friare formspråk där färg, struktur och uppbyggda former får stor betydelse.
Erik Salvén (1889–1980)
Konsthistoriker, intendent och landsantikvarie, född i Högsjö socken.
Medlem i Hallandsringen från 1934
Erik Salvén var intendent och landsantikvarie vid Hallands museum i Halmstad mellan 1928 och 1954 och kom att spela en viktig roll för utvecklingen av det halländska konstlivet under 1900-talets första hälft. Salvén arbetade för att skapa sammanhang och utställningsmöjligheter för konstnärer verksamma i regionen. Han var initiativtagare till bildandet av Hallandsringen, där han också verkade som både ordförande och sekreterare.
Salvén var utbildad konsthistoriker och engagerade sig i både Hallands konst och kulturhistoria. Vid sidan av museiarbetet skrev och dokumenterade han regional kulturhistoria och arbetade med bevarande och restaurering av historiska miljöer och kyrkor. Genom sitt arbete bidrog han till att stärka intresset för Hallands kulturarv och till att synliggöra den halländska konsten både regionalt och nationellt.
Erik Sköld (1895–1965)
Målare och konservator, född i Halmstad
Medlem i Hallandsringen från 1934
Erik Sköld utbildade sig först till yrkesmålare genom arbete hos sin far samtidigt som han studerade vid Halmstads tekniska aftonskola. Sköld studerade sedan konst vid Valands konstskola i Göteborg och Högre konstindustriella skolan i Stockholm. Efter en period som dekorationsmålare vidareutbildade han sig till konservator. Han arbetade därefter parallellt som konservator, dekorationsmålare och konstnär. Som konservator hyrde Sköld under många år ateljé vid Hallands museum där han samarbetade med Erik Salvén i flera konserverings- och restaureringsprojekt.
I sitt konstnärskap hämtade Sköld ofta sina motiv från det sydhalländska landskapet med kustlinjer, åkrar, gårdar och ljunghedar, men målade även stilleben och modellstudier. Hans måleri präglas av ett lågmält och naturnära uttryck där ljus, väder och årstidernas skiftningar spelar en viktig roll. Med synliga penseldrag och dämpade färgtoner skildrade han landskapet med fokus på stämning och atmosfär.
Ingrid Segerlind-Lindblad (1910–1995)
Skulptör och textilkonstnär, född i Halmstad
Medlem i Hallandsringen från 1935
Ingrid Segerlind-Lindblad utbildade sig vid Högre konstindustriella skolan och Konsthögskolan i Stockholm under 1930-talet och genomförde senare studieresor i Europa. Hon var Hallandsringens enda kvinnliga medlem och deltog regelbundet i sammanslutningens utställningar i Halmstad. Under tiden i Hallandsringen arbetade hon främst med skulptur och figurstudier.
I Segerlind-Lindblads konst återkommer människogestalter, djur och berättande figurscener. Motiven rör sig mellan det dekorativa och det allvarstyngda, där det vardagliga blandas med mytologiska och existentiella teman. Som skulptör arbetade hon i material som gips, trä och brons. Senare kom hon alltmer att arbeta med textila bildvävar och gobelänger, där hon utvecklade sitt bildspråk i större och mer sammanhållna kompositioner. I de textila verken fick färg, rytm och materialens uttryck en allt större betydelse. Vid sidan av utställningsverksamheten utförde hon även offentliga gestaltningar för bland annat skolor, sjukhus och kyrkor.
Björn Wennerberg (1910–1978)
Skulptör, född i Enköping
Medlem i Hallandsringen sedan 1944
Björn Wennerberg arbetade främst som djurskulptör och är särskilt känd för sina realistiska skildringar av vilda djur. Han studerade skulptur i Carrara i Italien under slutet av 1930-talet och genomförde även flera studieresor i Europa. Vid sidan av sitt eget konstnärskap arbetade han under stora delar av sitt liv som konservator vid Naturhistoriska museet i Göteborg. Björn Wennerberg var bosatt i Kungsbacka.
Wennerberg arbetade i material som gips, trä, terrakotta, sten och brons. I hans skulpturer återkommer björnar, lodjur, älgar och andra djur där rörelse, anatomi och djurens karaktär står i centrum. Hans konst präglas av ett naturstudium och ett intresse för att fånga djurens kroppsspråk och rörelser. Mest känd är kanske isbjörnen Snövit som sedan 1949 står i Kungsbacka stadspark och blivit ett välkänt inslag i stadsmiljön.
Edvin Öhrström (1906–1994)
Skulptör och glaskonstnär, född i Burlöv
Medlem i Hallandsringen 1934–1935
Edvin Öhrström växte upp i Halmstad och utbildade sig vid Tekniska skolan och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm där han studerade skulptur för bland andra Carl Milles. Under början av 1930-talet vistades han även i Paris och genomförde studieresor i Europa, där möten med internationell modernism kom att påverka hans konstnärskap. Han deltog under en kort period i Hallandsringen och medverkade i gruppens tidiga utställningar.
Under 1930-talet arbetade Öhrström främst med skulptur, teckning och figurstudier där människokroppen, rörelsen och volymen stod i centrum. Brottaren blev ett återkommande motiv i flera av hans studier och skulpturer från tiden. Hans konst präglas av ett intresse för kroppens rörelse och för ett förenklat och monumentalt formspråk. Senare kom han att bli internationellt uppmärksammad för sitt arbete som glaskonstnär vid Orrefors glasbruk.
