23/11 – 22/1 2006
Magnus Sjöbleke och Anna Ulvestam Sjöbleke – Vi flyttar till Halland
30/10 – 29/1 2006
Stickning – ett hantverk att utveckla
23/11 – 29/1 2006
Carin Ellberg och Katarina Lindberg Cavallin – Köket
27/11 – 26/2 2006
Ur samlingarna – Bonadsmålningar
1/2 – 2/4 2006
Esra Ersen – Om du kunde tala svenska…
Dvd, färg, 23 min, 2001. Inlån från Moderna Museet, Stockholm.
Esra Ersen (f 1970) är född i Ankara, Turkiet och bor och arbetar numera i Istanbul. Hon arbetar i en rad tekniker såsom foto, video och installationer och uppehåller sig gärna vid frågor kring hur identiteter formas och omformas. Utgångspunkten för verken är ofta den plats där konstnären befinner sig. Med ett stort socialt engagemang förmedlar Ersen porträtt av både personer och situationer som för oss närmare dem vi betraktar och ger oss en förståelse för den situation de befinner sig i. Verket Om du kunde tala svenska… gjordes 2001 i samband med en stipendievistelse i Stockholm. Ersen följde en kurs i svenska för invandrare och bad eleverna att på sitt modersmål, alltifrån ryska och kinesiska till arabiska, skriva ner vad de skulle vilja säga om de kunde tala svenska. Meningarna, som beskriver såväl personliga erfarenheter som politiska åsikter, översattes sedan till svenska. I verket läser eleverna upp sina egna meningar på svenska framför Ersens kamera, utanför bild hör vi lärarens röst som rättar dem när det blir fel. Enkelheten och ordflödet i modersmålet har förvandlats till en främmande text, krävande att ta sig an. I ansiktsuttrycken märks svårigheten och kampen i att tillägna sig det nya språket.
Det handlar om språkets betydelse, om den utsatta situation man befinner sig i när man kommit till ett land där man ska bo men saknar ord för att säga det man vill. Personernas uppriktighet och ömtålighet står mot den korrigerande närmast brutala lärarrösten. Verket ger en inblick i det enorma arbete det innebär att behöva skapa en ny tillvaro som vuxen. När verket Om du kunde tala svenska… visades på Moderna Museet 2001/2002 visades det samtidigt på en kebabrestaurang i centrala Stockholm. Ersen hade under sin Stockholmsvistelse noterat att det fanns en osynlig gräns som delade staden i två delar; innerstaden för svenskar och förorten för invandrare. Kebabrestaurangen var ett exempel på en miljö som tagit sig förbi denna gräns; ett inslag i innerstaden som blivit en representant för en invandrarkultur.
1/2 – 26/3 2006
Kerstin Trollberg – Måleri, skulptur, teckning
Kerstin Trollberg, Laholm, visar måleri, skulptur och teckning. Så här beskriver hon med egna ord sin konst; ”Som konstnär delar jag tiden mellan skulptur, måleri och teckning. Hur stor plats det ena eller det andra tar beror på sinnesstämningen. När jag jobbar med teckning eller skulptur styrs mitt seende mycket av linjer. Motiven rör sig inom samma område. Det blir ofta hästar eller människor, när inte mitt intresse för form och ljus tar överhanden. Ibland dyker det upp en liten bild ur mitt inre som jag ej förväntat mig. Sedan länge bor och arbetar jag i Laholm. Född norrlänning har jag haft lätt att anpassa mig till det halländska landskapet. Vidderna finns på båda håll”. Utställningen visades i 22m2, konstnärer verksamma i Halland.
5/2 – 19/3 2006
Nock, ragg, rya – det glänser om ullen
I utställningen visas nyframtagna handvävda ryor, både kopior av gamla ryavävar och nykomponerade. Några ryor är vävda i handspunnet garn för att visa på att kunskapen att spinna slitstarka garner fortfarande finns. Andra är vävda i ett vackert maskinspunnet garn framtaget i samarbete med handspinnerskor och hemslöjdskonsulenter på Wålstedts Textilverkstad i Dala Floda. Samtidigt visas ett urval ryor ur länsmuseets samling, skisser och arbetsprover från de ryor som vävdes för Hemslöjden i Halmstad samt ryor från Vävateljén i Knäred.
Utställningen är producerad av hemslöjdskonsulenterna i Kalmar, Stockholms, Uppsala, Västra Götalands och Örebro län.
12/3 – 4/6 2006
Ur samlingarna – Torsten Billman och Sven X-et Erixon
I utställningsserien Ur samlingarna visas konst och föremål ur Länsmuseet Halmstads samlingar. Nu har turen kommit till Torsten Billman och Sven X-et Erixson. Torsten Billman (1909-1989) föddes i Kullavik i norra Halland och utbildade sig vid Valands konstskola i Göteborg. Sina ungdomsår tillbringade han som sjöman på olika fartyg, bland annat som eldare. Under den perioden gjorde han sina första erfarenheter som tecknare då han med vit krita tecknade på de svarta skotten i eldrummet. Upplevelserna från det tunga och krävande arbetet i den dramatiska miljön återkommer i flera av Billmans verk, bland annat i träsnitt och monumentalmåleri. I utställningen på länsmuseet visas en serie träsnitt samt en akvarellerad tuschteckning. Träsnitten är svartvita eller i grisailleteknik (svartvitt tryck i gråskala med hjälp av flera stockar). I länsmuseets samling finns prov på bokillustrationer, politiska bilder och skildringar av livet till sjöss. Sven X-et Erixson (1899-1970) växte upp i Tumba utanför Stockholm. Redan som trettonåring började han som lärling hos en målarmästare. Han arbetade sedan som dekorationsmålare samtidigt som han utbildade sig till teckningslärare. Därefter fortsatte studierna vid bland annat Konsthögskolan i Stockholm, där han också kom att verka som professor 1943-53. Sven X-et Erixsons bilder karaktäriseras av en stark kolorit och en expressiv och livsbejakande ton där det enkla och vardagliga står i centrum. I länsmuseets samling finner man motiven från Söndrum i Halland, den plats där X-et tillbringade sina somrar från 1944 fram till sin död 1970. Det är motiv från stenbrottet: stenkrossen, stenhuggare och rostiga järndelar, men även idylliska motiv av familjen och kustlandskapet i Söndrum. Släktskapet mellan Billmans och X-ets konst är påtagligt; det expressiva uttrycket, de vardagliga motiven, medkänslan och det politiska engagemanget återkommer hos båda konstnärerna. Även de många utlandsresorna och den litterära anknytningen, i form av bland annat bokillustrationer, har de gemensamt.
1/4 – 14/5 2006
Socialdemokraterna i Halland 100 år och Albin Amelin – arbetarrörelsens målare
Med anledning av att Socialdemokraterna i Halland 100-års jubilerar 2006 visar Länsmuseet Halmstad utställningen Socialdemokraterna i Halland 100 år och Albin Amelin – arbetarrörelsens målare. Utställningen har kommit till i ett samarbete mellan Länsmuseet Halmstad, Hallands Socialdemokratiska arbetarekommuner och Hallands partidistrikt. Varje arbetarekommun har lyft fram de händelser och personer som man anser har varit betydelsefulla i utvecklingen av det socialdemokratiska partiet i Halland. I utställningsmaterialet, som sammanställts av Länsmuseet Halmstad, kan man se vilka frågor som ansågs viktiga för de olika arbetarekommunerna. Bland bilder, protokoll och politikernamn finns även föremål förknippade med socialdemokraterna. Dessutom visas bildspel och filmer speglande en atmosfär som kan kännas igen av var och en, oavsett partitillhörighet. I utställningens andra del visas konst av arbetarskildraren Albin Amelin. Konstverken är inlånade från fackklubbar i Sverige. Albin Amelin (1902-1975) fick sitt genombrott på svensk-franska konstgalleriet 1929, där publiken framför allt fastnade för de proletära stadsmotiven med fabriker, hamnar, krogar och bordeller. Måleriet upplevdes som något annorlunda för den tiden, det kändes verkligt, direkt och brutalt med ett tjockt jordigt måleri. Detta var under en tid där klassmotsättningarna skärptes; ekonomier kraschade, arbetslösheten växte och fascism och nazism fick ett allt starkare fäste. Mitt i dessa kriser var det den enskilda människans verklighet och särart som intresserade Amelin. Albin Amelin kom att få beställningar på ”arbetarmotiv” från fackföreningshåll och målade bl a yrkesporträtt och skildringar av varvsmiljöer. Albin Amelin var samtida med Sven X-et Erixon, Torsten Billman och Edvin Öhrström, vilka också är aktuella med utställda verk på Länsmuseet Halmstad.
5/4 – 28/5 2006
Inger Andersson
Inger Andersson presenterar ett måleri som gör visuellt motstånd. På Länsmuseet Halmstad bearbetar hon ett landskapsmotiv i, som man upplever det, näst intill oändliga variationer. Färgskala och uttryck förändras, likt naturens och människans skiftningar. Det som hela tiden är närvarande är motsvarigheten i landskapet. Tillsammans skapar målningarna en komplex och föränderlig bildvärld. Genom att utmana till laboration i avläsningen vill Inger Andersson bekräfta betraktaren som kreativ individ. Inger Andersson tog, efter konststudier i Sverige och utomlands, examen vid Konsthögskolan Valand 1997 och har deltagit i ett stort antal separat- och grupputställningar. Utställningen visades i 22m2, konstnärer verksamma i Halland.
4/6 – 1/10 2006
Fjäril vingad
Länsmuseet Halmstad ordnar i sommar en stor utställning med fjärilen som tema. Utgångspunkten hittar man i det gigantiska projektet att beskriva alla Sveriges djur och växter i ett stort bokverk, Nationalnyckeln, som drivs av Artdatabanken i Uppsala på riksdagens uppdrag. Vår första diskussion om fjärilen som utställningsfenomen tog fasta på de vackra vetenskapliga illustrationerna som konstnären Martin Holmer skapat enkom för Nationalnyckelns första band. Men snart fann vi ett myller av kopplingar till fjärilen som väsen som vi bara skymtat innan. En självklarhet är naturligtvis Carl Micael Bellmans Fjäril vingad syns på Haga som också fått lämna namn till utställningen. Men vi fann också Linné med lärljungar, historia, litteratur, hotade arter, utvecklingslära, fossiler mm. Tillslut mynnar projektet ut i ett behov av att leta sig ut i naturen och stöta på alla de olika former av fjärilsliv som finns i Halland.
Världens äldsta dagfjäril
Den hittar man faktiskt i utställningen. Åldern är hela 55 miljoner år och den återfanns i nuvarande Danmark vid Limfjorden på Jylland. Fjärilen är den enda i världen med denna ansenliga ålder och vi är både stolta och tacksamma över att det lilla Molermuseet offrat en av sina troféer så att vi kan visa den i Halland under utställningen. För 55 miljoner år sedan fanns varken Jylland eller Halland. Här fanns bara stora hav. Och faktum är att platsen där man fann fjärilsfossilet, som idag ligger vid Limfjorden, låg då ca 100 mil söderut i trakten av Paris.
Färg, form och sinnen
Dagfjärilarna har vackra former och färger och i de flesta fall finns det förklaringar till varför det är på ena eller andra sättet. I en serie stationer finner vi svaren på varför det är så. Med hjälp av Darwins teorier om att den som är bäst anpassad till sin miljö och omgivning har störst möjlighet att föra sina gener vidare, kan man förklara varför olika arter ser olika ut i olika miljöer. Men inte bara i olika miljöer utan också i samma miljö. Vissa fjärilar skrämmer fienden med tecken på vingen. Andra lurar fienden att hacka i fel ända på fjärilen. Andra håller sina ovänner borta med lukt medan några smälter in i bakgrunden så väl att de inte hittas. I en station kan man lyssna på hur en fjäril låter vilket är lika unikt som den 55 miljoner år gamla fjärilen i förstenad form.
Metamorfoser
En fjärils liv är en stor förändring. Det börjar som ett litet ägg som är ca 1 mm stort. Det utvecklas småningom till en larv som många gånger kan betraktas som en besvärlig skadegörare i jordbruk och trädgårdar. Vem har inte sett ett skövlat kålland som är resultatet efter kålfjärilens larvstadium! Larven förpuppas och inne i puppan förvandlas larven till en vacker fjäril. Bara någon timma efter att puppan öppnats kan fjärilen veckla ut sina vingar och flyga iväg för att äta upp sig och sedan lägga nya ägg som blir larver som blir…. I utställningen möter du inte bara Påfågelögat i form av ägg, larv och puppa du kan också stöta på den lilla alkonblåvingen som som lever på Hallands ljungklädda strandängar. Just alkonblåvingens förökningscykel inrymmer så mycket slump och märkligheter att det har fått en egen avdelning i utställningen. Vad det innebär kommer du att kunna se bland annat i en speciell liten film.
Litteratur
”Jag har sovit som en fjäril i natt
men idag är jag katten som försvann
under en träveranda i skogsbrynet
…..”
Så skrev den halländska poeten Elsa Grave i sin dikt Havsdröm för fjärilar ur samlingen Höstfärd, 1961. Elsa Grave är inte den enda författare som använt fjärilen som metafor i sitt författarskap. Man hittar Aspenström och Martinsson, Sonnevi och Tranströmer när man lyfter på locket till litteraturskatten.
Bildspel och animationer
Ett bildspel om Hallands fjärilsnatur hittar man i utställningen liksom en poetisk animation med påfågelsögat i centrum. På en annan plats kan man lyssna till hur en fjäril låter och på en fjärde plats med rörliga bilder kan man hitta alkonblåvingens hela kärleksliv.
Kulturhistoria
I Folktron har fjärilen också en ställning som spågumma. Såg man en ljus fjäril som förstling på våren skulle det gå bra resten av året, men var den svart innebar det död och elände. Fjärilen användes alltså som så mycket annat som ett tecken inför framtiden. Nog är det samma svarta djur som den katt vi skall spotta efter om den springer över gatan.
Linnés tid
Redan vid Kungliga vetenskapsakademins första år 1739 håller Linné anförande om behovet av att studera naturen och inte minst fjärilen. Fjärilen blir också välundersökt och det publiceras flera vackra böcker med handkolorerade bilder. Vi försöker visa mödan med bokproduktionen där varje fjärilsbild skulle färgläggas var för sig i varje bok. Ett livsöde som präglades av just en bok var Carl Clerck, en skicklig amatörentomolog som i slutet av 1750-talet uppmärksammades för sina fjärilsstudier och framförallt för sina illustrationer. Det skulle ta nästa 40 år innan alla 50 exemplaren var färglagda och de var inte klara förrän 30 år efter författarens död. Men så blev det också en av de vackraste böcker som givits ut i Sverige. Tyvärr kan vi inte visa just den men ett nästan lika gott exempel finns i vår ”skattkammare” som för övrigt är formad som en fjärilskläckningsbur. Museets egna samlingar visade sig hysa en raritet från 1700-talet med verkligt fina handkolorerade illustrationer, nämligen ett band av Der monatlich-herausgegebenen Insecten-Belustigung av Roesel Von Rosenhof. Denne Roesel Von Rosenhof,var en stor auktoritet och normgivare för hur illustrationen av djur och natur skulle ske under 1700-talet. Verket är en verklig raritet och illustrationerna av allra yppersta klass.
Pehr Osbeck
Pehr Osbeck var prost i Hasslöv socken i Laholms kommun från mitten av 1750-talet till 1805 då han gick bort. Dessförinnan hann han vara skeppspräst på ett av Ostindiska kompaniets fartyg till Kina. På Linnés uppdrag samlade han där stora mängder preparat som Linné kastade sig över med förtjusning vid hemkomsten. Linné ansåg för övrigt Osbeck vara en hans allra bästa apostlar. Osbeck beskrev sin resa till Kina i en bok som gavs ut och till och med översattes. Väl i Hasslöv i Halland ägnade Osbeck all ledig tid att studera naturen och rapportera om detta till Vetenskapsakademin. Han planerade för flera stora volymer om traktens djur och natur. Till sin hjälp hade han också en medellös student vid namn Magnus Lindgren som på Osbecks uppdrag under första halvan av 1770-talet sattes att måla fjärilar för en senare utgåva. Denna bok förverkligades alldrig men Lindgrens exakta målningar finns bevarade i Vetenskapsakademins arkiv. Till utställningen har akademin välvilligt ställt materialet till museets förfogande. Det är en stor glädje att kunna visa Lindgrens målningar som aldrig kom till tryck. Linné ansåg för sin del att Lindgrens bilder till och med överträffade Roesel von Rosenhofs bilder i den tidigare omnämda utgåvan. Osbeck arbetade på en beskrivning över djurlivet i södra Halland under 1700-talet och det var kanske till denna bok som Lindgrens fjärilar var tänkta. I manuskriptet finns nämligen en lista över då förekommande fjärilar i Halland. Även manuskriptet visas i utställningen efter utlån av Göteborgs Universitetsbiblioteks handskriftsavdelning. Vi kan också visa en liten publikation från 1778 av Osbeck benämnd Beskrifning öfver 2:e fjärilar tagna i Hasslöf. Den ställs till förfogande av Högskolan i Halmstad bibliotek. Osbeck var en flitig person som fick oerhört mycket gjort vid sidan om sin prästtjänst och sitt lantbruk. Han beskrev detta själv en gång med orden:
”Då andra supit har jag läsit,
Då andra sovit har jag skrevit,
Då andra spelt har jag granskat örter.”
Så enkelt är det alltså, arbete, arbete, arbete.
Att samla fjärilar
Naturligtvis visar vi också eleganta lådor med nålade fjärilar som ju har varit fjärilssamlarens sätt att visa och bevara sitt arbete. För detta samlande fanns en rad utrustningsdetaljer av vilka vi kan visa en kläckningsbur som man lade in larver och puppor i för att kunna få fram nya oskadade exemplar under kontrollerade former. Här finns också fjärilstänger som varje fjärilssamlare på Linnés tid var försedda med samt annan utrustning. Zoologiska museet vid Lunds universitet har välvilligt ställt detta material till förfogande. Men det är inte genom att samla döda fjärilar vi vill främja fjärilskunskapen. Istället vill vi att man samlar intryck, minnen och arter genom att pricka av dem i sin lista utan att ta död på dem. I utställningen hittar man därför också Artportalen, en hemsida där man kan notera sina egna fjärilsobservationer.
4/6 – 10/9 2006
Natasha Dahnberg – Amor och Psyche
Till minnet av min bror. Video, färg, 3.30 min, 2006.
Historien om Amor och Psyche handlar om den komplexa samexistensen mellan kropp och själ. Det är en historia om att bryta mot förbud och betala för det. Ända sedan antiken har fjärilen ofta symboliserat själen. Namnet Psyche är ett grekiskt ord som betyder ’själ’, men också ’fjäril’. På gravvårdar avbildades ofta en fjäril ovanför en dödskalle. När jag arbetade med filmen i Hagaparken lade jag en docka bland några ormbunkar. För att locka dit fjärilar bröt jag av en blomma från en blommande buske intill. Jag reflekterade inte särskilt över symboliken i kombinationen ormbunke – blomma. Det var först när jag redigerade filmen som jag kom att tänka på en sed i rysk folktro. Det sägs att man på midsommarnatten skall gå ut i skogen och leta upp en ormbunksblomma, som enligt sägnen kan påträffas just den natten. Den som finner blomman kommer i närheten att finna en skatt och bli sagolikt rik, men blir samtidigt olycklig för hela livet. Det som drev mig när den här filmen kom till var sökandet efter svar i en valsituation, där valet kan vara lycka-rikedom, kärlek-död-liv, förbjudet-tillåtet, att vara eller inte vara. Jag tillägnar den minnet av min lillebror.
7/6 – 3/9 2006
Camilla Rosberg – Natten kommer med nyhet
Ett rum med en berättelse om fienden, den okände, olycklig kärlek och ett svin
”Bilderna som visas är ett slags mysterium eller pussel, eftersom de avbildade/det avbildade kan vara vem eller vad som helst av de ovan nämnda. Det finns ingen logik eller något illustrerat i rummet; fienden kan till exempel vara flera eller bara en. Rummet har sin utgångspunkt i några drömmar men också i ett betraktande tillstånd av hopplösheten och av hur saker och ting inte nödvändigtvis behöver närma sig ett svar. Ibland när man tror sig se eller upptäcka en slags lösning blir man varse att det finns ett flertal riktningar.”
Till minne av Jan Badino Mayland.
Camilla Rosberg bor i Falkenberg och examinerades vid Umeå Universitet, Konsthögskolan 2002. Hon har deltagit i utställningar i Sverige, Tyskland, Ryssland, Belgien, Finland, Polen, USA, Filippinerna, Vietnam och Japan. Utställningen visades i 22m2, konstnärer verksamma i Halland.
11/6 – 27/8 2006
Spår av en befolkning
Fotografier av Anders Kristensson
”Redan tidigt blev det viktigt för mig att resa, att komma bort, att skärpa sinnena och iaktta människorna omkring mig. Först Europa, sedan längre bort. Egentligen tyckte jag aldrig om Afrika, men kontinentens myter och magi levde starkt i mig. Det blev många resor dit. Det märkliga var att jag längtade hem hela tiden. Jag är övertygad om att vi alla sörjer vår svunna barndom (verklig eller önskad). Man vill tillbaks eller återskapa, man vill vidare, bort och förändra. Kanske var det detta jag kände under mina resor, och jag upptäckte att man kan spegla sig i andra människor oavsett kultur, ekonomi, familjeförhållanden eller religion. Långt senare började jag med porträtt. Jag reste runt i Sverige och letade efter människor att fotografera. Jag körde ned i meterdjupa vattenfyllda diken, medan Miles Davies lät skrika ut samma känsla av vanmakt som jag själv kände inför skapandet. Mirakulöst lyckades jag rädda fotoapparaterna.
Mina bilder började succesivt handla om mig själv och mina föränderliga grupptillhörigheter. Jag ställde mig frågan: hur fogar alla dessa myter ihop en befolkning till en nation? Vi är fyllda av myter, vaga myter om människor vi inte känner och som vi inte vet hur de levde. Det är moderna myter, förmedlade genom medier och hörsägen. Det är myter som svagt rastrerar de vita fläckarna på vår karta över vårt hemland och omvärlden. Myterna hjälper oss att identifiera oss själva, skapa ett sammanhang och en tillhörighet, men också ett avstånd, en distans. Om ett lands befolkning består av en mängd minoriteter, några med mer makt och möjligheter, andra med en känsla av förtryck och förnedring, skapas kanske mer avstånd än sammanhang. Vi blir myter för varandra. Och oavsett om vi har något att berätta ingår vi alla som beståndsdelar i denna myternas kunskapsmassa. Frågan blir då: tycker vi om oss själva och i så fall varför? Jag tror att vi alla försöker släcka törsten efter barndomens omnipotenta tro på gränslöshet, att det finns ett allvar i oss som föder en ödmjukhet inför vars och ens känsla av sorg.
Mina porträtt är i sin helhet det självporträtt jag söker, ett försök att foga ihop bilden av den nation som jag själv tillhör”
Anders Kristensson
Anders Kristensson (född i Halmstad 1958, numera bosatt i Malmö) har utbildat sig vid Fotohögskolan i Göteborg. Han har deltagit i ett stort antal separat- och grupputställningar i Sverige och utomlands, exempelvis på Moderna Museet och Liljevalchs Konsthall, Stockholm. Han är representerad på Moderna Museet.
13/9 – 29/10 2006
Stad i bild
Tanken om att visa upp Bildstationens bildskatt har länge funnits hos personalen vid Bildstationen, Länsmuseet Halmstad. Vi valde att bygga upp utställningen på olika teman och fokusera så mycket som möjligt på centrala Halmstad. Var och en av de medverkande fick välja ett tema, vilka blev kultur, näringsliv och industrier, idrott, kommunikation, byggnader och vyer samt skola och utbildning. Meningen var att finna bilder inom dessa teman som man inte ser så ofta eller kanske aldrig har sett. Anledningen till det är att det under senare tid har publicerats flera böcker som visar många kända Halmstadmotiv. Personalen vid Bildstationen har producerat utställningen och arbetat med allt från val av bilder, skanning, inramning och bildtexter. Det är meningen att bilderna ska ”föra talan”, därav de korta men informativa bildtexterna. Välkomna att tillsammans med Bildstationen resa tillbaka till en svunnen tid.
13/9 – 12/11 2006
Maria Adlercreutz – Hav och strand i Haverdal
Maria Adlercreutz utställning i 22m2 består av åttio små akvareller och två mindre vävar. De sistnämnda markerar att Maria är bildväverska. Det var som sådan hon hade sitt genombrott 1972. Några av de verk som då ställdes ut, till exempel vietnamvävarna I hennes ögon bevaras folkets ljus och Syskonen har blivit klassiker inom den politiska konsten. Vävningen är en – i Marias fall – extremt långsam process. De två mycket stora vävar, som hon nu arbetar på, har suttit i hennes vävstolar i åtskilliga år. Inte undra på att Maria längtar till Haverdal, som sedan mer än tjugo år varit en tillflyktsort när hon vill byta det långsamma bildvävandet mot det snabba akvarellmålandet. I Hav och strand i Haverdal ställer Maria för första gången ut sina akvareller. De är små, ibland minimala, studier och impressioner med motiv hämtade från en kort strandremsa – från Skintan i söder till Klipporna i norr – i Haverdalsstrand. Men det är inte motivet i sig som är det väsentliga, det Maria vill fånga är ljusets växlingar, skiftande dagrar och det snabba färgspelet över himmel, hav och växter utmed vattnet. ”En kärleksförklaring till landskapet”, som Maria själv egentligen vill kalla sin utställning.
Haverdalsstrand 9 september 2006
Eva Persson
————————-
Mångkultur på Länsmuseet Halmstad
Mångkulturåret 2006 var det övergripande temat på Länsmuseet Halmstad under hösten och vintern 2006/2007. I utställningar, program och pedagogik behandlades temat med exempel från bland annat Kina, Kurdistan och det forna Jugoslavien. Genom ett samlat krafttag ville vi skapa förutsättningar för tankar och diskussioner om mångkultur. Utställningarna Echo, Ordförande Mao och Resan till Sverige visades på museet under den här perioden.
13/9 – 4/3 2007
Vladimir Tomic – Echo
I videoverket Echo (2005) beskriver konstnären Vladimir Tomic (f.1980) vilka konsekvenser ett krig kan ha för en människa, som i sin tidiga barndom tvingats fly från sitt hemland och fått skapa en ny identitet på en annan plats i världen. Verket är ett personligt dokument, en självbiografisk resa tillbaka till Sarajevo, en plats som konstnären lämnade för över tio år sedan till följd av kriget i det forna Jugoslavien. Vladimir Tomic berättar poetiskt och personligt om en förlorad barndom och beskriver samtidigt det kaos kriget skapat i en stad som fortfarande bär tydliga spår av kriget. Vi får följa konstnärens identitetssökande och existentiella resa tillbaka för att ta reda på hur livet hade kunnat se ut om kriget inte tvingat honom på flykt. Det handlar om ett sökande efter en del av sig själv men också efter meningen med det obegripliga. Med verket Echo vänder sig konstnären till en generation som fortfarande förföljs av krigets långa skuggor och av känslan av mänsklighetens förlorade oskuld.
Vladimir Tomic är född i Sarajevo 1980 och kom som flykting till Köpenhamn, Danmark, tolv år gammal. Idag studerar han vid Kungliga Konstakademin i Köpenhamn med inriktning foto, film och video.
13/9 – 4/3 2007
Ordförande Mao
Följande utställning, Ordförande Mao, kan ses som en konst- och kuriosautställning om kultfiguren Mao Zedong, men dess främsta syfte är att lägga ytterligare en dimension till en ensidig bild. Det är få människor som har så mycket blod på sina händer som Mao. Under hans styre miste miljoner människor sitt liv som följd av svält, förföljelse och regelrätt avrättning. Att människor fängslas, förföljs och mördas på grund av sina åsikter är inget unikt, det har skett och det sker fortfarande. Några ledare jämförs med monster, andra blir kultförklarade och dyrkas av miljoner. Vad och vem gör skillnaden? Bilden av Mao är utbytbar. Någon annan skulle kunna ta hans plats. Kim Jong II, Lenin, Hitler, Pol Pot … ledare som hade intentioner att skapa ett samhälle baserat på den egna övertygelsen, där andras bakgrund eller övertygelse inte tilläts … Stalin, Idi Amin, Ceausescu … kanske du …? Skulle du? Här? I Sverige. En del människor får utställningar tillägnade sig, andra göms och glöms. Är det genom blod på händerna som en människa får en plats i historien? Som han eller hon blir en myt, blir dyrkad, blir som en gud … vad är sanning och vad är myt? Kan Mao gå på vatten om två tusen år, kan han förvandla vatten till vin? Vissa hänsynslösa diktatorer är mindre brännbara än andra, det som sker längre bort är svårare att relatera till. Vi tar kanske den lätta vägen och visar ordförande Mao istället för någon annan, vi kanske är fega, men vi är öppna för kritik. Ordförande Mao ingår i höstens satsning på tema Mångkultur. Utställningens uttryck, propagandaaffischernas budskap samt den intolerans de är sprungna ur, skulle kunna vara upprinnelsen till att en människa tvingas fly, tvingas lämna sitt hem och sitt land för ett nytt. Kanske för Sverige.
Mer om utställningen
För 40 år sedan startade Mao och hans hustru Jiang Qing den stora proletära kulturrevolutionen i syfte att rensa ut borgerligt tänkande. Kulturrevolutionen kan sägas ha varit en tankerevolution, men en högst fysisk sådan. Kulturrevolutionen innebar så gott som kulturens död. Böcker brändes, operor förbjöds och kulturskatter förstördes. De materiella skadorna blev omfattande, likaså de folkliga. Människor stämplades som anti-revolutionära, de straffades, torterades och mördades. Idag gör siffror gällande att så många som 70 miljoner fick sätta livet till under Maos ledarskap. Trots detta var Mao Zedong dyrkad av miljoner och har blivit en av de största kultfigurerna i vår tid. Länsmuseet Halmstad visar en utställning innehållande propagandaaffischer inhandlade av en privat samlare 1967, när Kulturrevolutionen var i full gång. Utställningen kan ses som en konstutställning föreställande en kultfigur. Men dess syfte är snarare att förmedla ytterligare en dimension till en ensidig bild. Utställningen ska mana till eftertanke och ett ifrågasättande av det vi ser. Bilden av Mao är utbytbar. Tyranner, diktatorer och despoter. Inte bara kära barn har många namn. Vad och vem gör monstret eller kultfiguren?
I utställningen är affischerna tematiskt ordnade samtidigt som de spelar mot varandra. Text berättar om Folkrepubliken Kina och om de kommunistiska kampanjer som fördes, däribland kulturrevolutionen. Ögonvittnesberättelser är hämtade från Philip Shorts bok Mao, a life, som var utgångspunkt för den 4 timmar långa dokumentären som nyligen sänts i SVT.
15/10 – 4/3 2007
Resan till Sverige
Höstens och vinterns stora utställning på Länsmuseet Halmstad ger oss berättelsen om en lång och mycket svår resa. Resan till Sverige gestaltar en flyktingfamiljs hastiga uppbrott från sitt hemland och den komplicerade vägen in i det nya landet. Innehållet bygger på samtal med kurdiska flyktingfamiljer. Genom utställningens speciella utformning kan besökaren följa en flyktingfamiljs labyrintliknande väg mot det okända. I utställningen visas också porträtteckningar av familjemedlemmarna, utförda av konstnären Eva Skogar. Resan till Sverige väcker frågor och tankar, till exempel om hur det känns att fly från sitt hem och inte veta om man någonsin kommer att kunna återvända.
————————-
22/11 – 21/1
Lisa Burénius – X-TRA ALLT
Hur lätt är det att sälja en bild? Hur skall jag visa mina målningar? På gallerier, i min ateljé, på arbetsplatser, bibliotek osv.… Hela halva priset i halva hela butiken! Rödprislapp gäller! Köpfest! Hur länge vågar du vänta? Avdrages i kassan! 30% på ordinarie pris ! Pangerbjudande! Vinterns nyheter äntligen här! Galna priser! Vad är det vi går igång på? Handla, fynda det stora klippet? Jaktlustan drar på och vi är aldrig så nöjda som när vi gjort ett fynd… Ta tillfället och känn dig inbjuden till köpfest! I installationen X-TRA ALLT undersöker Lisa Burénius affären som idé och konstnärens plats/roll i den kommersiella världen. Utställningen visades i 22m2, konstnärer verksamma i Halland
Lisa Burénius, Varberg, är utbildad vid HDK, Göteborg (Master of Fine Art in Applied Arts and Crafts). Vid sidan om sitt eget konstnärskap har Burénius utfört flera scenografiska uppdrag för bland andra Teater Halland, senast Pappa sover av Rebecka Cardoso.
3/12 – 7/1
Traditioner i juletid samt firande i samband med Ramadan
Vi går i klass 8C på Brunnsåkersskolan och har under några veckor arbetat med traditioner i juletid. Några av oss är muslimer och har därför arbetat med Ramadan och traditioner i samband med denna fasta. Vi upplever ofta att alla våra traditioner är typiskt svenska, men i detta arbete har vi upptäckt att ganska många av våra traditioner har sitt ursprung från andra länder. Vårt julfirande är alltså i mångt och mycket mångkulturellt. Utställningen visades i museets hörsal.