Svea Larsons donationsfond
Svea Larson var Getingebo och donerade sin kvarlåtenskap till museet efter sin död. Svea Larsons donationsfond är Hallands Konstmuseums verkliga guldägg. Den ger oss möjlighet att handla halländsk konst och konsthantverk till vår samling för ca 2 miljoner kronor varje år. Vi kan alltså kontinuerligt köpa nya verk till museets samlingar. Det ger oss en unik möjlighet att skapa en representativ konstsamling av specifikt halländskt snitt. Det var Svea Larsons donation som möjliggjorde för museet att förvärva Hallands Konstförenings samling i januari 2003. Få museer i Sverige har samma generösa förutsättningar.
Svea Larson (1907-1989)
Svea Larson föddes i Getinge 13 mars 1907, tio månader efter sin äldre syster Birgit. Föräldrarna Karl Birger och Elin Larson drev en manufakturaffär i samhället. Andra inkomstkällor var via aktier, bland annat i Sembs kraftstation. Familjen hade det gott ställt och de både systrarna fick utbildning i flickskolan i Halmstad. Karl Birger Larson var en politiskt aktiv högerman som innehade flera befattningar i kommunala sammanhang, däribland kommunalordförande och ordförande för fattigvårdsstyrelsen.
Svea och hennes syster Birgit var i mycket varandras motsatser – Svea var blyg och tillbakadragen, Birgit utåtriktad och livlig. Systrarna stod varandra nära, inte bara på grund av den lilla åldersskillnaden. De umgicks mycket och hade flera gemensamma vänner. I tjugoårsåldern drabbades Birgit av tuberkulos och efter femton år av sjukdom avled hon 1942. Under Birgits sjukdomstid inriktade sig föräldrarna på att hjälpa sin sjuka dotter med flera långa sanatorievistelser med därtill hörande medicinsk vård. Detta ledde till ekonomiska uppoffringar för familjen och genom Birgits sjukdom och långa vistelser på andra orter, knöts Svea mer och mer till hemmet och föräldrarna.
Under föräldrarnas levnad försörjde de Svea, som i gengäld skötte om dem och var behjälplig i manufakturaffären. Svea var också känslomässigt mycket beroende av sina föräldrar. En väninna berättar att hon var så obeslutsam att hon gick hem från en sömmerska med en ofållad klänning för att få sin mors åsikt om hur lång klänningen skulle vara. I början av 1930-talet ordnade föräldrarna en plats på en lanthushållsskola åt Svea. Utbildningen passade henne inte, hon hade varken intresse eller läggning för hushållsarbete, utan vantrivdes. Svea arbetade sedan ett par kortare perioder utanför hemmet och försökte också att driva föräldrarnas firma vidare under en kort tid i början av 1950-talet.
Det verkar som om Sveas intressen inte låg inom de praktiska och handfasta områdena. Istället var hon aktiv i olika föreningar, intresserad av bilkörning och av att resa. Hon tyckte om att spela sällskapsspel, framför allt kortspel. Dessutom var hon mycket intresserad av litteratur, under 1950-talet väcktes också intresset för psykoanalytisk litteratur. Efter föräldrarnas död 1957 köpte hon en Steinwayflygel och tog pianolektioner. På 1960-talet sålde hon huset i Getinge och flyttade in i ett nybyggt radhus i Halmstad.
Eftersom Svea Larson hade en stor – och genom kloka ekonomiska beslut växande – förmögenhet, men inte några nära arvingar funderade hon mycket över hur hennes testamente skulle se ut. Flera alternativ nämns i brevkorrespondens med en vän, bland annat Röda Korset, Rädda Barnen och ett bibliotek för kommunens ungdomar. Slutligen bestämde hon sig för att donera sin förmögenhet till Hallands Museum (numera Hallands Konstmuseum) för inköp av halländsk konst och konsthantverk.
Källa: Artikel av Anneli Palmsköld i Halland 1998/99 (Årsbok utgiven av Stiftelsen Hallands länsmuseer)